Kindpussar på carneval

Uy ja var ska jag börja? Jo, jag började min dag klockan kvart i fem och tog bussen in till aeropuerto de Barcelona. Jag flög till Sevilla. Bussen därifrån var såklart sen så när jag gick av vid Estación de Santa Justa hade jah ca 6 min på mig att hinna köpa en biljett och hinna med tåget till Cádiz. Dios Mío! Jag hann!
I Cádiz, en och en halv timme senare, drog jag min tunga väska, gata upp och gata ner. Till slut hittade jag lägenheten.
Jag trodde att Cádiz skulle vara en lugn plats med små farbröder sitta utanför tapashaken och röka... Men nej, här är det CARNEVAL!!!! Festen i Cádiz pågår i sju dagar till. Det har kommit folk hit från hela Spanien för att delta.
Först tyckte jag att de sjungande männen på gatorna som klädde ut sig till flugor och mannen i rullstol som var utklädd till bajset bara gjorde bort sig. Gud va löjliga dom är. Men sen vi träffade Isabel: min lägenhetskompis' (från Schweiz) kompis kusin. Hon förklarade att allt bara handlar om ironi och att texterna handlar om politik, religion och livet i Cádiz. Hennes man deltog i ett av framträdandena och vi följde efter Isabel och hennes kompis David för att se hennes mans band uppträda. Dom var också löjligt klädda men folk skratta åt deras skämt i låtarna och jag förstår nu att det handlade om mer än bara se löjlig ut. Sångerna har ett budskap. Dom uppträdde och ska uppträda vid samma tid varje dag i sju dagar. CARNEVAL!!!
Isabel bjöd på rebujitos och spanska piroger och Camels från hennes mans tobaksaffär. Men pappa du kan vara lugn, jag tackade nej.
Hon berättade saker om Cádiz och Spanien, vart hon gifte sig och vart dom rika gifte sig. Var dom bra restaurangerna låg. Hon sa att i södra Spanien tjänar man mycket dåligt. men man är lycklig ändå. man har solen, stranden och havet. Nu är jag trött och jag försöker tvätta bort ansiktsfärgen som kommer ifrån Isabels mans kinder. Jag har kindpussat fler idag än jag har gjort någonsin...