söndag 28 mars 2010

«Être, ou ne pas être, c'est là la question»



Att se en opera trodde jag skulle vara något som jag skulle tycka vara..okej. Inget mer, bara okej. Jag trodde aldrig att det skulle kännas så här. Som en varm klump i bröstet. Det känns som jag är besatt, kanske.

Samma sak som publiken i The Metropolitan i New York får uppleva, får också jaggöra. En live sändning gör det möjligt för över 1000 biografer, skolor och museum att visa operaföreställningar över hela världen.
I den lilla biografen i min stad, där jag också jobbar, sitter jag och njuter av Hamlet på franska.
Être, ou ne pas être sjunger mannen med grov och stark röst. Hans själ är splittrad. Hans döda pappa har visat sig i form av ett spöke och hans känslor för den vackre Ophélie är splittrade.
Kvinnan som spelar Ophélie blev kallad till att spela rollen bara tre dagar innan premiären. Genom att bara att veta det gör allting så mycket bättre.
Att uppleva live opera från New York när jag bara behöver gå några hundra meter för att sedan sätta mig ner i en biostol och njuta ska jag deffenitivt göra om igen.

Inga kommentarer: